Den 2 Januari 2009. Vackarklockan ringer, aningens for tidigt, som tur ar har vi packat ihop vara liv i tva relativt stora ryggor. Det enda som behovs goras nu ar att torka morgongruset ur ogonen, slanga i sig tva koppar svart och satta sig pa en buss i sisadar 12 timmar. Bussen ar sen som alltid och nar den slirar in pa grusplanen framfor hotellet tanker vi att det ska bli jakligt skont att lamna Thailand och se nat annat an strand. Ut hoppar en galen och stressad busschaffis med ciggmarke i ansiktetet. De 9 likbleka ansikten som pustar ut i bussen tyder pa att han kort som en dare och senare far vi hora att han klippt en hund i en bresladd som direkt plockad ur "TFTF tokio Drifting"
Resten av resan forsatter ungefar i samma stil, Sladd i nerforsbacke, Installda bussar, Dyra visum och mysteriskt daliga vagar. Ett rykte sager att nagon rik pa ett visst flygbolag betalar en viss summa till en viss uppsatt Khmer for att vagbygget till Siam Riep ska dra ut pa tiden. Detta ar inget rykte. Jag har sett finare vagar i colin 4.
Khmererna ar ett valdigt trevligt men fattigt folk. det ar ingen ovanlighet att gatubarnen fragar om dom far ata upp den portion av ris man inte sjalv orkar trycka i sig. sjalvklart far de det. Samtidigt kan man prata med dem om hur de har det, for det ar faktist barnen i Kambodja, de som ar uppvaxta med turister runt sig som pratar bast engelska. Vi traffade en bokforsaljerska runt templen i Ankor wat som pratade nast intill flytande, hon var tretton och hade inte gatt en dag i skola. Hon sa till Sara att hon skulle kopa nan liten staty till sina kompisar, Sara svarar att hon inte har nagra, Vet du varfor sa tjejen. Nej sager sara, For att du inte koper nat till dom, darfor har du inga kompisar. Vi skrattar sa vi grater,.
Angkor Wat ar for ovrigt bland det haftigaste vi upplevt, inte bara for att det borjade byggas ar 800 utan for att det ar gigantiskt, magiskt och pa vissa stallen orort. Trad 3-4 meter tjocka vaxer direkt pa murarna och paminner mest om en sadan dar stor vaxtatande dinosaurie. Det ar inte sa konstigt att det spelat in Tomb Rider har sager vi medans jag far i uppgift att fota tjocka turister med deras kamera framfor nanting man maste se for att forsta. De sager att det tar minst tre dagar att se hela Angkor wat, vi klippte 5 tempel pa en dag. Det fick racka tankte vi, i slutet av dagen ar en staty av ett lejon som formodligen tog flera manader att tillverka bara en sten. Det 40 tusen kamrorna med matchande Japansk agare bidrar inte mindre till min langtan att bara satta mig i en hangmatta och bestalla en 0.50$ draught.
Pa den helvetesresan jag namnde innan traffade vi ett gang glada manniskor. Vi blev faktist valdigt bra vanner, jag antar att det blir sa nar man gar igenom nagot traumatiskt tillsammans. Vi tva, Ben och Andre fran australien och Caroline fran staterna bestammde iallafall oss en dag for att ta en cykeltur ner till sjon i Siam Riep. Det ar en tva timmar pa cykel ungefar. Hela vagen och framfor allt sista utgors av bathus som sitter ihop, som en stad. Folket som bor har ar fiskare, vissa bor vid vattnet och vissa bor en bit ut i vattnet i ett litet sammhalle vi turister kallar "floating village".
Klassiskt "roda korset" reklam. Du har ditt nakna morkhyade barn, det ar flugor overallt, skarpladdade arga poliser vid en grans och fem javligt vita personer pa cykel. okej,. nastan roda korset. Efter lite prutning far vi allafall en guidad tur till floating village. Guiden som ar ungefar i var alder berattar att byns befolkning utgors av Khmerer, Vietnameser och muslimer. Samtliga bor dar pa grund av att de inte har rad att kopa land, men helt arligt verkar det ganska mysigt. Det enda som ar jobbigt ar skillnaden mellan torrperiod och regnperiod. Skillnaden ar cirka 6 meter. Detta medfor da att byn pa dess ca 5000 invanare maste flytta langre och langre ut for att senare flytta tillbaka nar det brojar regna. Jag kanner mig ganska javlig nar jag fotar precis som jag ar pa zoo men den magkanslan forsvinner snabbt nar guiden vill att vi ska betala 20$ for 5 kollegieblock for att ge till skolbarnen. Ideen ar fantastisk i sig men att de tar ett overpris sa barnen far mindre bocker for samma pengar gor att vi alla mar lite daligt. Guiden blir ganska arg nar vi vagrar, men sa ar det i Cambodja. Vi skanker senare pengar till Barnhemmet.
Det enda jag har att saga om huvudstaden Phnenon Phen ar ak inte dit..
Jag och Sara sitter nu i Shinoukville i sodra Kambodja, vi solar och badar lite innan vi sticker tillbaka till Thailand for att hamta lite grejer och ladda infor en trekking i Chang mai. Skanker en extra tanke pa min alskade hund Tejla som gick bort for nagra veckor sedan.
Karlek och Sol
ps. Uppdateringen pa den har bloggen kan ske oftare men det kan ocksa ske kortare. ds
